La Vår Fru av Fatima är en av de mest kända och mest vördade marianska åkallan i den katolska kyrkan. Dess historia börjar i en liten by i Portugal och har spridit sig över hela världen som ett budskap om hopp, omvändelse och fred. Denna marianska andakt har berört miljontals troende som i den ser ett uttryck för Marias moderskärlek till mänskligheten och en uppmaning till omvändelse.
Allt började 1917 i byn Cova da Iria, nära staden Fátima i centrala Portugal. Det året påstod tre unga herdar - 10-åriga Lucia dos Santos och hennes kusiner Francisco och Jacinta Marto, 9 respektive 7 år gamla - att de hade sett en "dam ljusare än solen" under en av sina herdevandringar. Synen ägde rum den 13 maj och var den första i en serie om sex uppenbarelser som upprepades den 13:e varje månad fram till oktober samma år.
Barnen beskrev Vår Fru av Fatima som en kvinna klädd i vitt, med en rosenkrans i sina händer och ett ansikte fullt av mildhet och lugn. Trots att många till en början var skeptiska började folkmassorna strömma till platsen för uppenbarelserna i takt med att ryktena spreds. Den sista uppenbarelsen, den 13 oktober 1917, åtföljdes av vad som blev känt som "solens mirakel", bevittnat av tiotusentals människor, både troende och icke-troende. Många vittnen rapporterade att de såg solen "dansa", snurra runt sig själv och avge extraordinära färger, innan den tycktes falla till jorden för att sedan återvända till sin plats på himlen.
Vår Fru av Fatima uppenbarade sig inte bara för de tre barnen som en extraordinär gest, utan hon kom också med ett mycket specifikt budskap. Hennes uppenbarelse ägde rum i ett särskilt turbulent historiskt sammanhang: Europa var mitt uppe i första världskriget och i Ryssland var den kommunistiska revolutionen i vardande. I detta sammanhang framförde Maria ord som, samtidigt som de är djupt andliga, har konkreta konsekvenser för folkets historia och liv.
I uppenbarelserna talade Vår Fru av Fatima huvudsakligen om tre huvudteman: omvändelse av hjärtat, botgöring för synder och bön - särskilt den heliga rosenkransen - som ett medel för fred.
En av de mest kända och omdiskuterade aspekterna av Vår Fru av Fatimas uppenbarelser är de s.k. "tre hemligheterna". Dessa var uppenbarelser som Jungfru Maria anförtrodde de små herdarna och som så småningom skulle avslöjas, var och en i sin egen tid.
I uppenbarelsen den 13 juli fick barnen en chockerande vision av helvetet. Lucia beskrev det som ett stort eldhav, där det fanns lidande själar tillsammans med fruktansvärda demoner. Denna vision gavs inte för att sprida rädsla, utan för att visa allvaret i synden och det akuta behovet av bön och botgöring för själarnas frälsning.
I samma uppenbarelse profeterade Vår Fru om det kommande världskriget (om inte världen omvände sig) och talade om behovet av att helga Ryssland till hennes obefläckade hjärta. Hon sade att om så skedde skulle Ryssland omvända sig och det skulle bli fred, annars skulle hon sprida sina villfarelser över hela världen. Detta budskap tolkades av många som en direkt anspelning på den ateistiska kommunism som skulle sprida sig efter den ryska revolutionen.
Den tredje hemligheten hölls hemlig under många år och avslöjades offentligt av Vatikanen först år 2000. Den innehöll en symbolisk vision av en "vitklädd biskop" som vandrar bland ruiner och martyrers kroppar och slutligen blir skjuten till döds. Bilden tolkades som en representation av de förföljelser som kyrkan utsattes för under 1900-talet och har i synnerhet kopplats till attacken mot Johannes Paulus II den 13 maj 1981, årsdagen av den första uppenbarelsen.
Ett av de mest återkommande inslagen i Jungfru Marias budskap i Fatima var bönen om den heliga rosenkransen. Maria insisterade på att man skulle be rosenkransen varje dag för att skapa fred i världen och få ett slut på kriget. Detta insisterande understryker den vikt som kyrkan fäster vid denna bön som ett kraftfullt andligt vapen.
Han bad också att man skulle offra något för att omvända syndare och att man skulle leva ett liv i botgöring. Detta innebär inte nödvändigtvis ett stort lidande, utan att man dagligen lever med svårigheter i en anda av kärlek och självutgivande.
Budskapet från Fatima är inte begränsat till de tre små herdarnas personliga erfarenhet, utan har en profetisk och kyrklig dimension. Påven Benedictus XVIUnder sitt besök i Fatima 2010 sade han att "den som tror att Fatimas profetiska mission är över kommer att bli lurad". Vår Fru av Fatima fortsätter att utmana världen idag och inbjuder oss till en förändring av livet, till ett hjärta som är mer ödmjukt, bedjande och öppet för Gud.
Dessutom har hängivenheten till Vår Fru av Fatima särskilt omfamnats av påvarna under 1900- och 2000-talen. Johannes Paulus II, som tillskrev sin räddning från attacken den 13 maj 1981 till beskyddet av Vår Fru av Fatima, besökte fristad vid flera tillfällen och vigt världen åt Marias obefläckade hjärta. Benedictus XVI och påven Franciskus har också visat en djup hängivenhet till denna hängivenhet.
Mer än ett sekel efter uppenbarelserna är budskapet från Fatima fortfarande djupt relevant i dag. I en värld som präglas av våld, materialism och relativism fortsätter Jungfru Maria att be om samma saker: bön, omvändelse och gottgörelse. Fatima är inte ett budskap om fördömande, utan om hopp: hoppet om att människans hjärta med Guds hjälp och Marias förbön kan förvandlas, att historien kan förändras och att det goda kan segra över det onda.
"Till slut kommer mitt obefläckade hjärta att segra", lovade Vår Fru av Fatima. Denna fras ljuder som en ledstjärna för de troende mitt i världens mörker. Att lita på det är att vandra i hopp mot Guds rike.
